I think I lost the game.

He really loves her.

"Jobbar i en butik som har en sektion med underkläder. 
Förra veckan kom det in en äldre man som ville köpa något fint till sin fru.
Han bad om hjälp.
Hon tycker inte om spets, enkelt ska det vara...
och ingen string.
Ja, sa jag. Vad tror du om det här?
Jag visade honom ett enkelt svart set. 
Han stod tyst.
Vill du ha något finare? frågade jag.
Nej nej sa han. Hon är fin. Bara hon, vet du, riktigt fin, det räcker gott.
Hur länge har ni varit gifta? frågade jag.
Oj, sa han. Vi var bara 16 år när vi fick vår son, gifte oss två år senare. Så 39 år. 
39 år.
Han log.
Blev du chockad nu? undrade han.
Jag log.
Nej, bara så fint. 39 år... och ni blev ihop så tidigt. Lätt att växa ifrån varandra.
Är det rätt så växer man upp tillsammans. Inte ifrån.
Ja, log jag. 
Kan du slå in den? frågade han.
Klart, log jag. Fina underkläder till en fin dam.
Han skrattade.
Den finaste av dem alla, sa han."

En varm, støttende klem.

Når alt man vil ha er en varm, god og trøstende klem. Man kan føle behovet så sterkt at man kjenne noen holde rundt deg, selv om du er alene i rommet. Det er da man føler seg ensom, i de stundene man må lete etter en klem. For det å lete etter noen som bryr seg om deg er feil, de skal komme til deg.  Jeg mener de burde se smerten din, komme bort til deg og gi deg en klem!

Det er vell ikke slik verden fungerer, man ser ikke smerten til hverandre. Vi mennesker overser det vonde, vi ignorerer det. Hvorfor, hvorfor? 

utslitt.

Jeg er utrolig sliten, både fysisk og psykisk. Skolen tar knekken på meg, og jeg vet ikke om jeg klarer å henge med mer. Det å stå opp om morgenen er et slit, jeg gleder meg ikke til å dra til skolen, alt jeg vil er egentlig bare å sove resten av livet. Jeg tenker nok for mye, masse unødvendige tanker, masse sutter. Men det er jo sånn jeg er, egoistisk og overfølsom!